Kalkade våtmarker kan återhämta sig och återfå naturlig växtlighet

Hav & Vattenmyndigheten2016-09-30

Kalkning av våtmarker - som kärr och mader - behöver inte betyda att miljön där förändras permanent.

Det visar en ny rapport från Havs- och vattenmyndigheten, HaV.

- I de våtmarker där man slutat kalka så märks en tydlig återhämtning. Vitmossorna som fanns där tidigare, börjar komma tillbaka vilket är en väldigt positiv nyhet, säger Ingemar Abrahamsson på HaV.

Kalkning av näringsfattiga våtmarker påbörjades i slutet av 1980-talet i Sverige för att motverka skador på fisk och annan fauna i nedströms försurade vattendrag. Det visade sig snart vara en effektiv metod att neutralisera det sura vattnet och totalt kalkas i dag närmare 100 kvadratkilometer våtmarker. Det är en yta som motsvarar 14 300 fotbollsplaner eller nästan lika stor som Fårö.

Samtidigt som kalkningen var bra för fisk och insekter i bäckarna nedströms så märktes också snabbt stora förändringar i våtmarkernas vegetation.

- Den mest påtagliga förändringen är att bottenskiktet av vitmossor slås ut och ersätts av naken dy och av brunmossor som trivs i naturligt kalkrika kärr. Det kommer in nya, ovanliga mossor som normalt inte ska finnas där, säger Ingemar Abrahamsson, handläggare på enheten för biologisk mångfald på HaV.

1994 startade Naturvårdsverket en långtidsstudie av kalkningens växtekologiska effekter på våtmarker för att kontrollera vad som händer med vegetationen efter kalkning. Totalt har ett trettiotal våtmarker i hela landet undersökts. På ungefär hälften har kalkningen avslutats medan de övriga har kalkats varje år. Dessutom har 15 helt okalkade våtmarker använts som referenser.

1999 publicerade Naturvårdsverket rapporten ”Kalkning av våtmarker - uppföljning av växtekologiska effekter” (Rafstedt 2000). 2008 kom en Naturvårdsverket med en ny rapport”Kalkning av våtmarker – uppföljning av växtekologiska effekter 1994 till 2005” (Rafstedt 2008).

Den rapport som HaV nu ger ut, ”Effekter av kalkning på myrvegetation – resultat från 20 år uppföljning av kalkade våtmarker”, omfattar data och resultat ända från starten 1994 och projektledare har varit konsulten Thomas Rafstedt.

- Vi har även försökt ta med data från undersökningar som gjordes på ett antal myrar före långtidsstudiens start så för några våtmarker rör det sig alltså om mer än 25 års studier. Det är också den enda landsomfattande studien i Sverige som tittat på hur vegetationen i våtmarker påverkats av kalkning, säger Ingemar Abrahamsson.

- Resultaten bekräftar de resultat som tidigare rapporter har visat om hur kalkningen påverkar kärr och mader. Men de senaste resultaten visar att förändringarna inte är permanenta även om återhämtningen efter avslutad kalkning tar tid.

Våtmarker från tolv län ingår i långtidsstudien: Halland, Västra Götaland, Kronoberg, Blekinge, Jönköping, Kalmar, Värmland, Dalarna, Gävleborg, Jämtland, Västernorrland och Västerbotten. Undersökningarna utförs inom fyra gånger fyra meter stora rutor. Hittills har inventerarna hittat drygt 200 olika arter i de våtmarker som undersökts, bland annat ett 40-tal vitmossor, ett 50-tal brunmossor, levermossor, lavar, ett 100-tal örter och även bär som hjortron, lingon och tranbär.

En av de undersökta platserna är Bockemossen i Västra Götalands län. Här kalkades med 8,4 ton kalk hösten 1986 vilket i stort sett slog ut hela bottenskiktet med sot-, prakt- och snärjvitmossa. Efter det har Bockemossen inte kalkats och nu är den på väg att bli helt återställd.

- Generellt sett så har man fått väga nackdelarna med kalkning av våtmarker mot fördelarna. Och de positiva effekterna i vattendragen nedströms överväger de negativa i våtmarkerna. Dessutom undantas de våtmarker som har höga naturvärden, säger Ingemar Abrahamsson.

- Men ambitionen nu är att successivt minska kalkningen av våra vattenmiljöer. Under 2000-talet har den också halverats. Då är det värdefullt att få bekräftat att våtmarkerna återfår sin naturliga vegetation när kalkningarna avslutas.

Totalt har cirka fem miljoner ton kalk spridits ut i försurade sjöar, vattendrag och våtmarker i Sverige de senaste 40 åren, varav en tredjedel spridits på våtmarker. Nyligen kom den förstastora nationella utvärderingen av om det haft någon effekt på miljön. Den visade bland annat att fisken både ökar i antal och att fler arter trivs i de kalkade vattnen. Sedan 2000 har kalkningen halverats från cirka 200 000 ton per år till drygt 100 000 ton per år. 

Publicerat av: Tommy Lönnebacke

Hav & Vattenmyndigheten

RSS-flöde
Annons
EcoFish
Annons