| Genom helikopterns runda fönster ser jag det karga landskapet passera under mig. Jag har återigen en date med de ryska öringarna på Kolahalvöns tundra.
I år ska vi besöka två nya platser, och nu står vi på en höjd och ser ut över Ribna, en älv som egentligen är för liten för att kallas för älv. Å eller kanske till och med bäck passar bättre. Vi hörde talas om Ribna första gången 2005, och nu står vi alltså äntligen här. Det är smygfiske som gäller och det är en av orsakerna till att vi sökt oss hit. Tvåkilosöringar står mellan stenar där det bara är 20 cm djupt, några få decimeter från stranden. Vi lägger de första kasten stående på knä 5-6 meter från vattnet. Och visst finns fisken där. Redan första kvällen passeras tvåkilosgränsen.
Älven Ribnas homepool, stora öringars boplats
Till vår första morgon på tundran vaknar vi av smattrande tältdukar. Vi visste att det skulle blåsa upp, men inte så här! Vi hade hoppats på smygande torrflugefiske, med små imitationer på korta distanser. Nu håller vinden 14-15 sekundmeter och allt var heter precision har blåst bort för länge sedan. Trots vädret inleder Anders dagen med att landa en riktig kolagris i Homepool. Vikt 3,6 kg och gul som smör.
Senare sitter vi i tälkåtan och äter soppa. Utanför rasar kulingen. Tältduken bågnar och likaså mittstolpen. Rätt vad det är smäller den rakt av, och som en katapult småller den till mig över handen. Sopptallriken flyger all världens väg och min tumme blir både svullen och blå. Som tur är finns det en reservstolpe i packningen. Tummen behövde inte bytas ut. Det är inte bara vinden som är besvärlig. Temperaturen har fallit rejält och termometern visar på 8 grader. Dessutom har det börjat regna.
Fiskeställen som får det att vattnas i munnen...
Vi beger oss på expedition. Halva gruppen går uppströms och andra
nedströms. Regnet dansar likt gigantiska draperier över selen, och över fjällsidan seglar en havsörn. Mäktigt. Vi kommer till en liten pool dit vinden inte når. Det känns konstigt att stå och fiska i lä medan vita gäss flyr över den stora vattenytan vi precis passerat. Här kniper vi snabbt två fiskar var, två på torrt och två på Woolly Bugger.
Regnet och blåsten fortsätter. Och det är kallt. Hagel tillsammans med den starka vinden gör riktigt ont på både händer och i ansiktet. Men så länge vi får fisk är det ingen som klagar. Ribna är precis den pärla vi fått höra och fortsätter med strömsträcka - pool - strömsträcka - pool i några kilometer, och överallt finns det fisk. Vi tar bland annat en öring på 2,8 kg där strömmen bara är tre meter bred. Ganska oväntat.
Efter tre dagar vid Ribna går färden vidare mot de övre delarna av älven Rynda. Rynda är mest känd för sitt laxfiske, men här uppe har vi hört att det finns gott om öring. Inte riktigt lika stor som i grannälvarna, men mer talrik och, framför allt, starkare. Helikoptern hämta oss på eftermiddagen, men har vissa problem att landa i den starka vinden. Nu uppskattar vi att det är upp mot 20 sekundmeter i byarna. Precis när piloten ska sätta ner farkosten kommer det en kastvind, och helikopterns stora hjul landar mindre än en halvmeter från högen med packning. Lite nervöst.
Efter vissa navigeringsproblem hittar piloten rätt och släpper av oss på en halvö i älven. Här ligger vi perfekt i skydd av en ås med utsikt över en strömsträcka som riktigt luktar öring. När lägret står på plats greppar vi spöna och går ner till vattnet. Tyvärr lovar strömmen mer än den kan hålla, men två fina öringar kommer i alla fall upp den första kvällen. De har en säregen teckning, med få, stora fläckar på en gyllengul bas. Fantastiskt vackra fiskar.
Första hela dagen vid Rynda ägnas åt walk about. Vi delar upp gruppen och jag går nerströms tillsammans med Frans och Johnny. Går man upp från älven är landskapet helt platt, som ett salsgolv. Eller egentligen som flera salsgoln, sammanlänkade med sandåsar. Vi går lätt de dryga tre kilometrarna till de första strömsträckorna. Synen som möter oss där är nästan övermäktig. Älven ringlar bred och mäktig likt en gigantisk, stålblå orm genom landskapet. Långt borta ser vi sjön där den rinner ut i och bortom den skymtar blåa låga fjäll genom regndiset. Och precis nedanför oss en inbjudande nacke.
Under dagen fiskar vi av fantastiska sträckor. Det är fickfiske i forsar, torrfluga på blanknackar och streamer i djupa, lugnflytande partier. Visst får vi fisk, men inte alls i den omfattningen vi hoppats på. Kan det vara lågtrycket som ligger över oss som en våt yllemössa som påverkar fisken? På dagens sista sträcka, innan det är dags att gå tillbaka och äta middag, får vi två öringar. Vi fortsätter att fiska av sträckan och starx ovanför en sten mitt i strömmen går en stor fisk upp och tar Frans Skater. Först en stenhård rusning och sedan ett hopp som visar att det är en lax. Kanske väger den sex, kanske åtta kilo. Den bestämmer sig för att dra och rusar nedströms. Frans skruvar åt bromsen, men får finna sig i att se linan försvinna i en rasande takt. Innan laxen simmar över nacken och ner i forsen drar han åt bromsen ytterligare och resultatet kan bara bli ett - tafsen ryker all världens väg och en moloken fiskare får veva in femtio meter lina.
To be continued
PS, är du redan så sugen att du vill åka med nästa år, kontakta Johan här www.bigtrout.se
|
