Nya Zealand, Karma och Gud...

Nya Zeeland - Tänk på din karma och gud

När en flugfiskare tänker på Nya Zeeland bör personen normalt känna en skräckblandad förtjusning. De kristallklara vattnen och de sjukt stora öringarna ger förtjusningen, rädslan för att inte kunna njuta av fisket i Sverige ger skräcken. Som tur var hade jag själv testat mitt psyke tidigare i detta land och hade minsann kommit igenom den hårda prövningen, om än med mersmak. Förra gången var jag ung och naiv. Kunde offra en fiskedag mot fallskärmshopp och bungyjump, misstaget skulle inte upprepas denna gång.

En solig höstdag, 25 mil upp längs Vindelälven samtidigt som jag drillade en 8 kilos lax och tänkte på Jessica Alba, tog jag beslutet att sälja bilen, göra slut med alla tjejer och lura några gamla tanter på deras pensionspengar, allt för att kunna betala biljetten till andra sidan jorden. Ryggsäcken packades full med snus och andra nödvändigheter och vips 67 timmar senare var jag framme i Christchurch på den Nya Zeeländska Sydön.  Naturligtvis kom karma och hälsade på. Tanterna som jag hade lurat av deras livs besparingar hade givetvis beklagat sig till Buddha och min väska var försvunnen. Efter 6 dagar utan kalsongbyte och fiske i PVC-vadare ringde tullen och berättade att de hade hittat 2 kilo tobak i min väska. Jag hade således 1.7 kilo för mycket och fick, efter hårda förhandlingar med den Nya Zeeländska antidrogmyndigheten, behålla sex dosor prima lössnus. Dessa dosor var nu hårdvaluta och ransonerades klokt.

Fiske i PVC-vadare kan vara tufft för de flesta kalsonger.

Efter att ha snusat upp allt en vecka senare hade vi även hunnit fiska lite. Min gamle kompis Anders hade nämligen mött upp mig i Christchurch. Han var där för sin fjärde gång och arbetar som biodlare då han inte fiskar. Det är enligt honom själv en bisyssla.

Anders hade under åren hunnit prova några heta vatten och första dagen lades vid en sidogren till den mäktiga Rough River. Älven i sig var stor och grumlig men den numera vise Anders förutspådde att grenen skulle vara fiskbar. Konstigt nog hade han rätt och förhållandena var optimala. Första öringen landades av mig, en skönhet på över 2.5 kilo. Det dåliga samvetet för tanterna och de gråtande tjejerna där hemma försvann lika snabbt en pizza efter ett tuff fjällpromenad. Jag kände att nu var det kört. Nu började jakten, jakten på de största öringarna som skulle tas på torrfluga. Jessica Alba fick sedermera finna sig i att vara bortprioriterad. Nu hade jag fått fiskefrossa och då är, som ni vet själva vin, kvinnor och sång spårlöst försvunnet i huvudet.

Första fisken och samvetet var som bortblåst. Som tur är gapar jag och öringen samtidigt vilken inte gör min min särskilt ful.

Fisket på Nya Zeeland handlar egentligen om tre olika saker. För det första måste man gå, gå och gå. Oftast är det bäst fiske i de övre delarna av vattendragen och som fattig student har man inte råd med vare sig helikopter eller jetbåtar. För det andra så krävs det långa tafsar. Två spölängder är absoluta minimum. Tafsspets är av mindre betydelse och jag fiskade nästan uteslutande med 0.20 som spets. För det tredje och det viktigaste, men förstås också det svåraste: God save the Queen. När en 3.5 kilos öring stiger i ultrarapid och suger in din lilla dagsslända i krokstorlek 18 är det svårt att inte göra ett förödande snabbt mothugg. Lika svårt skulle det vara att hålla sig i mer än 4 sekunder med Jessica Alba. Det är här finessen kommer. Om man säger God save the Queen hinner öringen vända ner med flugan och ett efterföljande lugnt mothugg ger fast fisk. Huruvida det skulle funka att ropa något i stil med Herre gud, rädda drottning Silvia i en säng med Jessica Alba låter jag vara osagt.

Den vise Anders hade inte tunghäfta när han krokade denna 7.5 punds öring på torrfluga.

Efter några veckor kom karma igen. Det kan ha varit för att jag snodde en glass av en liten tjej på flyplatsen i Melbourne. Det regnade, regnade och regnade. Fiske på Nya Zeeland är extremt nederbördskänsligt. Vid regn färgas vattendragen direkt pga de korta och branta avrinningsområdena men efter 2-4 dagar har de vanligen klarnat igen och är fiskbara dvs man kan sighta fisken i vattnet. Dock inte vid ihållande regn i tre veckor. Jag gjorde som alla flugfiskare skulle göra i den situationen. Nyklippt, nyrakad och nyduschad började jag en praktik hos Fish and Game Organisation New Zealand. Det var intressant och lärolikt, men frossan gjorde sig påmind och jag tackade för mig och lämnade staden för vildmarken igen.

Givetvis får jag den största anknäbbade öringen (Salmo trutta ankuhuvudus) när jag är ensam. Självporträtt är en av mina starka sidor.

Efterföljande månad bjöd på bra väder och förhållandevis bra fiske. Det man bör ha i framhuvudet då man åker till Nya Zeeland för att fiska är att man inte får mycket fisk. Har du en bra dag landar du 1-3 firrar. Men som tur är för mig och fiskarna så är det ju storleken som räknas. Bästa fiskedagen hade jag och den vise Anders vid Robinson River. Vi krokade 10 öringar, jag landade fyra och den vise Anders två. Andra dagar kunde bestå av vandring, vandring och vandring, ibland timtals utan att ens se en fisk. När det då dyker upp en stor öring är det lätt att glömma mantrat God save the Queen och flugan sitter i trädtopparna bakom dig.

Dagen vid Robinson River gav inte de största öringarna. Men vad gjorde det, det var ju vacker natur åtminstone.

Om man tar en titt på min underarm är den full i blodådror som är resultatet av ett hårt och tufft arbetsliv i skogen som barn. Så ser även en karta ut över Sydön, blå streck överallt. För att veta var man ska fiska, eller rättare sagt, inte fiska rekommenderar jag boken: South Island Trout Fishing Guide. Författare: John Kent. Vatten är i överflöd men alla är naturligtvis inte bra eller så har de för högt fisketryck. Boken låter dig åtminstone köra den beprövade uteslutningsmetoden.

En av de roligaste öringarna jag fick. Den gick i en lugn pool och plockade kläckande små dagsländor och vakade lugnt, ovetandes att den erkänt duktiga flugbindaren Stefan skulle göra en fantastisk presentation och lura den.

Detta var andra gången och verkligen inte sista gången jag åkte till Nya Zeeland för att fiska. Ska du också dit så kom ihåg det jag har nämnt. När man bör åka dit är svårt att sia om. Mitten av oktober och fram till jul kan bjuda på fantastiskt ostört fiske men är desto mer väderkänsligt. Efter jul ökar fisketrycket och från mitten av januari kan det istället bli lågt och varmt i vattnet. Dock är det då cikadan börjar svärma och bjuder upp till dans på vattenytan. Jag har själv inte upplevt cikadafisket, men enligt utsago ska det kunna gå att jämföra med en veckas gratis vistelse på The Playboy mansion.

De flesta åker till Thailand för att sola, åker till New York för att festa, London för att se på fotboll, hänger på Stureplan och steker. Jag flugfiskar och kunde inte vara mer cool.

God save the Queen //Stefan