Karpfiske, nytt och spännande...

Det har varit en lång kall vinter för oss alla, men hemma hos oss har vi ständigt blivit påminda om den snart kommande säsongen i form av söta odörer från såväl skafferi och frys. Ibland har även köttbullarna tagit smak av dessa väl utvalda och internet beställda boilies. En separat frys är dock utlovad av den sen länge tillbaka inbitna karpfiskaren i vårt hem, Ronny Johansson.

För mig började intresset först förra säsongen i form av en stark nyfikenhet på denna inbitna fiskares speciella vår och sommar intresse. Det är en majdag vi ger oss ut, bilen är packad med vad som känns som allt man behöver och lite till. Väl framme vid sjön som liger strax söder om Stockholm börjar vi rodda tältet och sen följer en noga studerad lektion om tafsar, beten, mäskning, PVA och allt annat som hör karpfisket till. Vi börjar med att studera sjön och bestämma oss för var vi ska lägga ut spöna. Mitt fiskesällskap Ronny har gjort en egen mäskblandning och den börjar vi nu att slunga ut med en slangbella. Jag kan riktigt föreställa mig hur all mäsk sjunker till botten för att sedan sakta lösas upp och locka till sig fisken. Det är dags att beta på spöna, och medan vi sitter där och gör allt i ordning berättar Ronny en massa historier om tidigare turer vid sjön. Till slut är allt färdigtacklat och vi börjar så kasta ut på mäskningsplatserna. Nu är spöna på plats i spöhållarna och larmen påslagna, det är bara att vänta och hoppas på att få höra de där larmen ljuda.

Medan vi väntar så tänder vi grillen och gör en brasa. En underbar doft av grillat sprider sig snabbt medan solens sista strålar letar sig allt längre ner på andra sidan sjön. Från brasan börjar en behaglig och välbehövlig värme att sprida sig i denna lite kyliga majkväll. Vi slår oss ner i våra medhavda stolar och det känns riktigt härligt att vara ute, trots kylan. Molnen hopar sig dock och vi börjar misstänka att vi kommer bli regnade på. Då plötsligt ljuder det där larmet jag så ivrigt väntat på, snabbt är Ronny vid spöet och börjar vant denna för årets första drillning. Min förväntan är hög och jag känner adrenalinet pumpas runt, det blir en del spöböjning, men så hoppar fisken av. Besvikna är det bara att veva in och beta om och sen tillbaka med spöet på samma plats. Väl tillbaka vid grillningen igen sätter vi oss ner för att få lite mat i oss. Vi ältar vidare vad som gjorde att den klev av men vi vet ju att det där kan bli en evighetsdiskussion och några svar kommer vi aldrig att få.

Nu bestämmer sig regnet för att komma och vi packar snabbt ihop resterna av vår grillning och beger oss in i tältet för att vänta på nästa napp. Det dröjer till midnatt, mitt i den spännande filmen vi tittar på i den bärbara dvd-spelaren. Jo, lyxigt ska det vara mitt där ute i skogen. Det ösregnar nu, men några skor hinns inte med. I blöta strumplästen står vi och drillar vad som senare visar sig vara en fin spegelkarp på ca 6 kilo. Vi känner endast lycka och beundrar så denna vackra varelse en stund innan vi säckar den för fotografering morgonen efter. Väl i tältet känner vi kylan krypa på och då är det skönt att krypa in i en varm sovsäck. Under natten blir det några småpip, och en till tur ut för att drilla, men tyvärr utan resultat. Min första karpnatt är över och när vattnet till kaffet kokar på morgonen vet jag att det inte är den sista. Vi tar upp den säckade fisken och fotograferar och dubbelkollar vikten. Sen är det dags att låta den simma hem igen.

Under sommaren blir det en hel del pass ute vid sjön, men det dröjer ända till juli månad innan jag lyckas drilla in min första karp, en spegelkarp på 6,2 kilo. Det känns naturligtvis väldigt speciellt och stolt skickar jag bilder till alla jag känner.. När hösten närmar sig går vi runt i skogen kring sjön för att leta svamp och bär, vi pratar om hur säsongen varit i jämförelse med tidigare år och vad vi har fått upp. En helt okej säsong blir summeringen och när vi packar ihop tältet och drar upp spöna för sista gången känns det en smula moloket.

Nu närmar sig en helt ny säsong med allt vad det innebär. Den senaste tidens artiklar om stor fiskdöd såväl i Sverige som Europa har lämnat oss med ett vagt hopp om fiskarnas välmående. Det har diskuterats om att åka ut för att borra hål för att få mer syre i sjön eller huruvida det skulle störa dem, men med helgens töväder får vi nog en chans att ta oss till sjön för att se hur det ser ut för dessa i vårt hem omtalade varelser…

Malin Helenius