Cowboy Rivers III

”a river runs through it”.

Gallatin rinner upp I Yellowstone Nationalpark och rinner sedan norrut, in I Montana. Filmen ”där floden flyter fram” spelades till stora delar in här, så det är alltså lite av ”helig mark” som beträds när man med försiktiga steg vandrar längs Gallatin.

 

Floden slingrar sig fram mellan bergen på sin färd mot lägre mark. Den är krokig. Krokig, snabb och andäktigt vacker. Snabba strömmar med små blankor. Det är ett sånt vatten där du måste fundera innan du kastar. Strömkanterna är många och det gäller liksom att räkna ut vad som kommer att hända med flugan när den landar i vattnet. Det blir korta drifter och många korta kast. Påslagen är blixtsnabba i det oroliga vattnet. Många fiskar missas på att man helt enkelt inte hinner med. Det är ett oerhört spännande fiske och man tvingas vara på tårna hela tiden.

Gallatin är inte heller det någon stor flod. Den är otroligt omväxlande och långa grunda partier och strömmar samsas med dessa steniga snabba partier, där strömmen skapat en djup grop bakom varje sten. Bakom varje krök av floden lurar en ny ståndplats och en ny öring.

Det är lätt att lura sig själv att gå förbi de snabba, grunda avsnitten. Men, gör inte det. Dom håller förvånansvärt många och stora fiskar.

Branta klippor och berg ramar in Gallatin på färden norrut. Den lite platta, gräsbevuxna dalen gör att det ändå är lätt att förflytta sig längs floden. Vattnet är kristallklart och det gäller, som alltid, att smyga som Davy Crockett. Med vana ögon kan man också se ”blänket” när fisken förflyttar sig i vattnet på jakt efter föda.

  

”de stora granarna gav skydd. Både åt regnbågarna och åt den som sökte efter dom. Hukade under en gammal bjässe, som med sina gigantiska grenar skyddade mig från den brännande solen. Det var vindstilla och trots att vi var inne i september var det nästan 30 grader varmt. Vackert väder i all ära, men det är så lätt att glömma att men befinner sig på ett par tusen meters höjd.

Höljan ovanför mig var ett virrvarr av stenar, hålor och strömkanter. 5-6 små blankor visade var hålorna var, men det var små blankor. Dryga metern att fästa flugan på, i detta snabba vatten.

Dessutom ska man bemästra ett par små strömkanter mellan sig och flugan. Om strömmen får tag i linan är det över på en sekund.

Två steg ut i vattnet, bakom en stor sten, med blicken fäst mot den blanka fläcken ca 8 meter uppströms. Stod stilla. Funderade. En ström på varje sida om den meterstora fläcken, en sten mellan mig och densamma. Jag gillade läget. Det ska inte vara lätt. Och det var det inte.

Adams stl 20. Punkt slut. Det första kastet landade där det skulle, ett par sekunder senare var driften över.

 Nytt kast.  Jag kommer aldrig att glömma blixten. Blixten av silver som for genom den oroliga vattenytan ögonblicket innan regnbågen tog flugan. Det gick oerhört fort. Jag tappade nästan andan.

Den ystra dans den sen bjöd på var en sann upplevelse. Den använde hela detta lilla parti av floden för att försöka undkomma den långhårige galningen i andra änden av linan.

Det klara vattnet återkastade små blixtar av silver varje gång den starka regnbågen gjorde ett utfall. Vid landningen hade fisken tagit sig runt mig och efter lite lirkande landades en gudomlig skapelse. Färgerna var obeskrivliga, men prickarna slog allt. Jag är besatt av prickar och denna fisk präntades för evigt in i mitt sinne. Det var prickar överallt. Till och med läpparna och ögonen hade prickar.

  

Fisken gled sakta tillbaka ut i det snabba, kalla vattnet. Satte mig i gräset och lät blicken svepa längs floden. Från norr kom den ljudlöst glidande nedströms. Blicken sökte av det snabba vattnet. Ännu en fiskare på jakt efter de blixtsnabba blixtarna av silver.”

Gallatin är ett vatten för snabba sinnen. Det är ett torrflugevatten av Guds nåde, men det är inte lätt. De små torrflugorna som hastigt guppar fram längs strömkanterna i det ständigt omväxlande vattnet kan när som helst försvinna i en virvel. Och det kommer att gå blixtsnabbt. Floden är nämligen befolkad av de snabbaste torpeder av silver jag någonsin skådat.

Men, det ska inte vara lätt.

Det ligger också något lite mystiskt över Gallatin. Något som den viskande vinden bär med sig. Jag vet inte om det bara är jag, men jag ser mig hela tiden över axeln. Som om jag väntade mig att få se en flugfiskare i en gammal hatt, fiskekorg av flätad pil och ett träspö i handen, glatt vinkande där han vadar ut i flodens kalla vatten i sina läderkängor och grå bomullsbyxor.

Jag tror vi är så nära det ultimata det går att komma för en passionerad flugfiskare…

…and a river runs through it.

Stefan Larsson 
stefan@fiskenyheter.se